Det finns åtskilliga skriftställen i Bibeln som treenighetsförespråkare tycker är svårt, ja, nästan omöjligt, att förklara. När man granskar och analyserar dessa skriftställen noggrant, motbevisar och raserar de läran om treenigheten. Men samtidigt motbevisar och raserar de även läran om den tvåfaldiga Gudomen, eller det som några kallar den ”duoteistiska” Gudomen, med två personer.

I enlighet med treenighetsläran, som accepteras av den stora majoriteten i de kristna kyrkorna, så finns det En Gud som uttrycker sig i Tre Personer – som alla samverkar i ”En” verklig Varelse – inte som tre olika Varelser! Dessa tre antas vara likvärdiga, lika eviga, och ”oskapade”. De antas inte ha någon kroppslig gestalt överhuvudtaget, därför att om man föreställer sig detta, skulle det enligt treenighetsförespråkarna, vara att ge en begränsad, felaktig mänsklig syn på Gud. Men vi vet att den uppståndne Yah’shua (Jesus) har en synlig, fysisk gestalt, därför att Han har en uppstånden mänsklig kropp som är synlig och som kan vidröras.

En annan vanlig teori är att det ursprungligen fanns Två Varelser i Gudomen – som existerar i all evighet. I enlighet med denna teori, så är dessa Två Varelser – Fadern och Logos (det grekiska ordet för ”ord”), Davar (det hebreiska ordet för ”ord”, eller Sonen – i sig själva likvärdiga, lika eviga och ”oskapade”. De är två Varelser, men agerar unisont som En. De har gestalt och form, och det är de som säger ”Låt OSS göra människor till VÅR avbild, till att vara lika OSS” (1 Mos 1:26, Folkbibeln). Den Heliga Anden (Ruach haQodesh), är enligt denna modell, inte en person utan en osynlig makt eller kraft, som Fadern och Sonen har sänt.

Men är någon av dessa koncept verkligen sann? Lär verkligen Bibeln att det finns en treenig eller en duoteistisk Gudom? I det Gamla Testamentet, uppenbarar sig Yahweh för Israel i det kända Shema som varje jude är lärd att repetera dagligen: ”Hör, O Israel: HERREN (Yahweh) vår Gud (Elohim) är en HERRE (Yahweh)” (5 Mos 6:5). Detta är emellertid inte helt och hållet innebörden i det ursprungliga hebreiska uttrycket. Den egentliga ursprungliga hebreiskan för denna vers översätts bokstavligen:

”HERREN (Yahweh) vår Gud (Elohim), HERREN (Yahweh) är en”

”Yahweh vår Elohim, Yahweh är en”.

”En. Heb. echad – EN SAMMANSATT ENHET (Lat. Unus), en som utgörs av flera olika; 1 Mos 1:5, en av sju; 1:11, en av fyra; 2:21, en av tjugofyra; 2:24, en som utgörs av två; 3:22, en av tre: 49:16, en av tolv; 4 Mos 13:23, en av en klase. Så i Ps. 34:20, etc är det inte yahid, vilket är (Latin) unicus, unik – en singel eller bara en…”

Aposteln Paulus säger oss emellertid något mycket intressant om den sanna Guden, som kontrast till de hedniska gudarna. Han skrev:

”Ty även om det finns några, som kallas gudar (elohim), vare sig i himlen eller på jorden – och många gudar och många herrar finns ju – så har vi dock endast EN GUD (El/Eloah): FADERN, av vilken allting är och till vilken vi är, och EN ENDA Herre (Mästare): Jesus Kristus (Yah’shua Messias), genom vilken allting är och genom vilken vi är” (1 Kor 8:5-6, Reformationsbibeln)

”(Yah’shua/Jesus) har blivit så mycket större än änglarna, som det NAMN han har ÄRVT är högre än deras. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: Du är MIN SON, idag har jag fött dig? Och åter: Jag skall vara hans FADER, och han skall vara MIN SON? … Men till SONEN säger han: GUD (El/Eloah), din tron varar från evighet till evighet …”

Yah’shua (Jesus) själv erkände detta faktum. Han säger:

”Ty jag har kommit ner från himlen, inte för att göra min vilja, utan HANS VILJA, som har SÄNT mig” (Joh 6:38, Reformationsbibeln)

”Och ändå har jag inte kommit av mig själv, men den som har SÄNT mig, han är sannfärdig, och honom känner ni inte. Men jag känner honom, ty jag är FRÅN honom, och han har SÄNT mig” (Joh 7:28-29, Reformationsbibeln)

”…ty från GUD (El/Eloah) har jag utgått och KOMMIT. Ty jag har inte kommit av mig själv, utan han har SÄNT mig” (Joh 8:42, Reformationsbibeln).

”…ty Fadern är större än jag” (Joh 14:28, Reformationsbibeln).

”Och detta är evigt liv, att de känner DIG, den ENDE SANNE GUDEN (El/Eloah), och den DU har sänt, Jesus Kristus (Yah'shua Messias).” (Joh 17:3, Reformationsbibeln).

Efter Hans uppståndelse från de döda, så visade sig Yah’shua (Jesus) för Miryam (Maria), och sa till henne:

”… gå till mina bröder och säg till dem: Jag far upp till MIN FADER och ER FADER, och till MIN GUD (El/Eloah) och ER GUD (El/Eloah)” (Joh 20:17, Reformationsbibeln).

Det är alltså uppenbart att det är helt fel med både ”treenighetsläran”, och läran att ”Ordet” eller Logos / Davar är LIKSTÄLLD med Gud Fadern och har existerat från all evighet, ”likvärdig” och ”lika evig”!

Vad är då svaret på detta mysterium? Vilket är det SANNA URSPRUNGET till Guds Logos (Davar), eller Ordet? Vad är Hans verkliga relation till Gud Fadern?!

I Kolosserbrevet hittar vi ett alldeles speciellt stycke i Skriften som lyfter fram denna fråga, och även frågan om den sanna naturen vad gäller preexistensen hos Denne som blev ”Kristus”. Aposteln Paulus skrev angående Messias Yah’shua (Kristus Jesus), och Hans preexistens innan Hans övernaturliga mänskliga födelse genom kvinnan Miryam (Maria) ägde rum:

”… och tackar Fadern, som har satt oss i stånd att bli delaktiga i de heligas arvedel i ljuset. Ty han har frälst oss från mörkrets välde och försatt oss i sin älskade Sons rike. I honom har vi förlossningen genom hans blod, syndernas förlåtelse. Han är DEN OSYNLIGE GUDENS (El/Eloah) AVBILD och FÖRSTFÖDD FÖRE ALLT SKAPAT. Ty GENOM HONOM SKAPADES ALLT det som är i himlarna och det som är på jorden, det synliga och det osynliga, vare sig det är troner eller herradömen eller furstar eller väldigheter. ALLT är skapat GENOM HONOM och TILL honom. HAN är före allt, och i honom består allting. Och han är HUVUDET för kroppen, nämligen för FÖRSAMLINGEN. Han är begynnelsen, förstfödd från de döda, för att han i allt skulle vara den främste” (Kol 1:12-18, Reformationsbibeln).

Ordet som översätts med ”förstfödd” i Kolosserbrevet 1:15 är prototokos, härlett ur protos, som betyder ”främst, först” vad gäller ”tid, plats, ställe, rang eller betydelse”, och översätts ”innan, början, bäst, viktigast, i begynnelsen”. Det är superlativ av pro, som betyder ”framför, före”; och tokos härlett ur tikto och teko som betyder ”att producera (från säd, som en mor, en planta, jorden etc.) – frambringa, att föda, frambära, bli befriad” (se Strong’s Exhaustive Concordance, #4416, 4413, 5088).

Om nu detta skriftställe ska vara BOKSTAVLIGT SANT, och om Han som skulle bli Messias (Kristus), som skulle vara den ”FÖRSTFÖDDE” före allt skapat, så måste Han ju blivit den ”FÖRSTFÖDDE INNAN NÅGOT ANNAT SKAPAT FÖDDES ELLER BLEV SKAPAT”! Han var tvungen att vara FÖRST! Det grekiska ordet som översätts med ”skapat” i denna vers är ktsis (Strong’s #2937) och betyder ”ursprunglig formering, byggnad, skapelse, varelse, förordning”. Så om vi undersöker denna vers noggrant, upptäcker vi att Yah’shua Messias (Jesus Kristus) FÖDDES FÖRST innan alla andra ”ursprungsformeringarna”, ”skapelserna” och ”varelserna” och ”förordningarna” (eller lagen) av himmel och jord föddes eller skapades!

Det betyder, att efter Gud Fadern, kom Han FÖRST, och var ”FÖRSTFÖDD”!

Detta påstående görs, i Kolosserbrevet 1:15, alldeles innan den följande frasen: ”Ty genom HONOM SKAPADES ALLT …allt är skapat genom Honom och till Honom” (v16). Alltså efter Logos, eller Den som skulle bli Kristus föddes, eller ”skapades”, har Han del i skapandet av ALLT ANNAT i Universum!

Vi läser således i Joh 1 följande förklaring till Hans skapande roll:

”I begynnelsen var Ordet (Logos/Davar), och Ordet (Logos/Davar) var hos Gud (El/Eloah), och Ordet (Logos/Davar) var Gud (El/Eloah). Han var i begynnelsen HOS Gud (El/Eloah). Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till” (Joh 1:1-3, Reformationsbibeln).

”I dessa sista dagar har Han (Gud/El/Eloah) talat till oss genom Sonen, som han har satt till ARVINGE över allt. GENOM HONOM HAR HAN OCKSÅ SKAPAT VÄRLDEN. Han är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och bär allt med sitt kraftiga ord. Han har genom sig själv renat oss från våra synder och har satt sig på Majestätets högra sida i höjden” (Hebr 1:2-3, Reformationsbibeln).

Vad säger detta oss? Innan vi gör ett försök att foga samman pusselbitarna, ska vi lägga märke till några fler klargörande och fascinerande skriftställen!

I Uppenbarelseboken, i de sju breven till de sju kyrkorna (församlingarna), säger Yah’shua Messias (Jesus Kristus) till kyrkan (församlingen) i Laodicea:

”…Detta säger Amen, det trovärdiga och sannfärdiga vittnet, BEGYNNELSEN TILL GUDS (El/Eloah) SKAPELSE” (Upp 3:14, Reformationsbibeln).

”1. BEGYNNELSE, URSPRUNG; a. används oinskränkt, i BEGYNNELSEN AV ALLT … b. i relativ bemärkelse, i BEGYNNELSEN av de ting som talats om… 2. En person eller sak som BÖRJAR, DEN FÖRSTA PERSONEN ELLER SAKEN I EN SERIE, ledaren… 3. det som genom något börjar att vara, URSPRUNGET… 4. YTTERSTA GRÄNSEN av något… 5. det första stället, furstendöme, herravälde, domare…”

Matt 19:8 ”men från begynnelsen var det inte så”
Matt 24:8 ”detta är början till födslosmärtorna”
Matt 24:21 ”som inte har varit från världens begynnelse intill nu”
Mark 1:1 ”Detta är början av Jesu Kristi, Guds Sons, evangelium”
Mark 10:6 ”Men från skapelsens början gjorde Gud dem…”
Luk 1:2 ”som från begynnelsen såg det med sina egna ögon”
Joh 2:11 ”Detta första tecken gjorde Jesus”
Kol 1:18 ”Han är begynnelsen, förstfödd från de döda”
Upp 1:8 ”begynnelsen och änden” (alla citat ur Reformationsbibeln)

Hur Fadern, den ursprungliga GUDEN, förde fram Ordet, Logos (Davar), eller Sonen till ett varseblivande, är inte omedelbart skönjbart, utifrån våra översättningar. Han tog, vid första anblicken, uppenbarligen ”del av” Sig Själv, av Hans eviga ande, och formade det till Logos. (Om ett ögonblick ska vi se hur Han gjorde det). När Han gjorde Honom, gjorde Han emellertid Honom till att vara ABSOLUT GUD – precis som Han, Fadern är absolut Gud – bara lägre i auktoritet! I begynnelsen fanns det EN GUD [El/Eloah]. Sedan, i en annan påföljande tid av ”begynnelsen”, så ”reproducerade” Gud [El/Eloah] Sig själv, och skapade en SON! Alltså var Logos verkligen den ”Förstfödde” av hela skapelsen – BEGYNNELSEN av Skapelsen – det första steget i Guds Skapelseplan!

Alltså fanns det EN Gud [El/Eloah]. Sedan blev det av denne ende Gud [El/Eloah], genom en reproduktion som bara Gud [El/Eloah] känner till, TVÅ gudomliga Varelser, i fullständig enhet, harmoni och syften med varandra. Dessa var Gud [Elohim]! Som Yah’shua (Jesus) sa till sina lärjungar:

”Så lång tid har jag varit hos er, och du känner mig inte, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern. Hur kan du då säga: Låt oss se Fadern? Tror du inte, att jag är i Fadern, och Fadern i mig? Orden som jag talar till er, talar jag inte av mig själv. Men Fadern, som förblir i mig, han gör gärningarna” (Joh 14:9-11, Reformationsbibeln).

”Men jag ber inte endast för dem, utan också för dem som genom deras ord kommer att tro på mig, ATT DE ALLA SKALL VARA ETT, såsom du Fader är i mig, och jag i dig, att DE OCKSÅ SKALL VARA ETT I OSS… Och jag har gett dem den härlighet, som du har gett mig, FÖR ATT DE SKALL VARA ETT, LIKSOM VI ÄR ETT, jag i dem, och du i mig, FÖR ATT DE SKALL VARA FULLKOMNADE TILL ETT…” (Joh 17:20-23, Reformationsbibeln)

Förstår du? Gud Fadern, är EN GUD – Han är ”EN”. Det hebreiska uttrycket har även bibetydelsen ”ENHET” (på engelska 'Oneness'). När Fadern skapade Logos (Davar), så blev de ”ETT”. Och nu för Kristus, Guds Son, ”MÅNGA BRÖDER” IN I DENNA GUDOMLIGA ”ENHET”!

Aposteln Paulus skrev:

”Ty dem vilka han förut har känt, dem har han också förut bestämt att bli HANS SONS AVBILDER [som är HANS egen avbild! –Hebr 1:1-2], för att han skall vara den FÖRSTFÖDDE bland MÅNGA BRÖDER” (Rom 8:29, Reformationsbibeln).

”Anden själv [Arameiska, hon själv] vittnar med vår ande, att vi ÄR GUDS [El/Eloah] BARN. Är vi nu barn, så är vi också ARVINGAR, nämligen GUDS [El/Eloah] ARVINGAR och KRISTI [Messias] MEDARVINGAR, om vi annars lider med honom, för att vi också MED HONOM må bli FÖRHÄRLIGADE” (Rom 8:16-17, Reformationsbibeln).

Således blev nu EN Gud [El/Eloah] TVÅ Varelser [Elohim], men fullständigt FÖRENADE till ”EN”, eller en ”ENHET” (eng 'oneness'). Ursprungligen fanns det EN Varelse som var ”Gud” [El/Eloah]. Han blev ”Två” [Elohim] genom en självreproduktionsprocess! Tänk efter en stund. Låter det verkligen troligt att det i den allra första begynnelsen fanns TVÅ Varelser som bägge var ”Gud” [Elohim]? Om det fanns TVÅ, så skulle båda två vara LIKA – lika eviga, likvärdiga. Men som vi har sett så bevisar MÅNGA skriftställen att Yah’shua (Jesus) eller Logos (Davar), är mindre inflytelserik och står under Dens auktoritet som är känd som Fadern, och Han själv tillber Fadern och kallar Honom Sin Gud [El/Eloah]! Utan tvivel är det så, att i begynnelsen fanns det EN Gud [El/Eloah] – och Han förde sedan in Logos/Davar, eller Ordet, in i varandet, och denne Logos (Davar) framkom från Honom (Joh 6:46; 7:29; 8:42; 9:4; 10:29; 17:8).

Verkar det förnuftigt att det i begynnelsen fanns TVÅ? Vanlig logik tvingar oss att dra den slutsatsen att i begynnelsen fanns det ursprungligen EN, och i en senare ”begynnelse” fanns det ”Två”. Detta är den egentliga betydelsen av Joh 1:1, för i den ursprungliga hebreiskan/arameiskan och i den grekiska översättningen läser vi, bokstavligen:

”I en begynnelse var Ordet [Logos/Davar], och Ordet [Logos/Davar] var med Gud [El/Eloah], och Ordet [Logos/Davar] var Gud [El/Eloah]” (Joh 1:1)

I 1 Mos 1:1, i Gamla Testamentet hittar vi samma sak i den ursprungliga hebreiskan. Texten lyder: ”Bereshit bara Elohim ha shamayim va ha eretz”. Det betyder bokstavligen ”I [en] begynnelse, Gud [”de mäktiga” – Elohim] skapade himlarna och jorden”. Frånvaron av en bestämd artikel för ”begynnelse” har lett fram till många olika engelska översättningar, inkluderande följande:

• ”När Gud började att forma universum..”. (”When God began to form the universe…” Moffatt).
  
• “När Gud började att skapa himlen och jorden…” (“When God began to create heaven and earth…” Tanakh).
  
• ”När Gud inledde skapandet av himlarna och jorden…” (”When God began creating the heavens and the earth…” Living Bible).

Vem är denne ‘Gud’ som skapade himlarna och jorden? Det hebreiska ordet är Elohim, ett fascinerande ord. The Critical-Experimental Commentary säger om ordet Elohim följande:

”Det hebreiska ordet Elohim, i dess härledande och bruk, betyder ’stark’, ’mäktig’… En anmärkningsvärd egendomlighet utmärker emellertid detta ord; för SUBSTANTIVET ÄR PLURAL följt av ett VERB I SINGULAR, vilket är en konstruktion som bibehålls till största delen genom de hebreiska skrifterna i Gamla Testamentet, fastän man även kan hitta det i olika avsnitt i förening med pluralbestämningar, och i sådana sammanhang tyder det alltid på att det är fler än ett föremål. Denna växling mellan singular och pluralformer, såväl som den ofta förekommande kombinationen av bägge i samma mening, utgör en egendomlig språkegenhet utan motstycke i något annat språk, och det kräver en speciell uppmärksamhet… Bruket av det härstammar inte från någon given nödvändighet. Det kom inte som någon grammatisk defekt; för ordet existerade i singularform… Inte heller orsakades det på grund av språklig fattigdom; för det hebreiska ordförrådet är rikligare och mer ordrik vad gäller namn för Gudomen än något annat kultiverat språk…

”Valet av Elohim, måste därför, eftersom man ger det företräde framför alla andra namn för Gudomlig Varelse, ha blivit föreskriven på grund av någon speciell anledning av stor betydelse och gagn. Tillämpad som det vanligtvis var på falska gudomligheter, och benägen, i och med det konstanta och välbekanta användandet, att föra tanken till och fostra polyteistiska idèer, verkar introducerandet av en sådan term som benämning för den sanne Guden i en bok som var avsedd att ge en dödsstöt för avguderi, helt och hållet oförklarligt, förutom den anledningen att det befrämjar samma förnäma ändamål; och därför drar vi den slutsatsen, på grund av användandet av PLURALFORMEN som här är otydligt formulerat i inledningen av Bibeln, men en lära som tydligt uppenbaras i senare delar av den, att fastän Gud är en, så finns det ETT FLERTAL PERSONER I GUDOMEN, som engagerar sig i skapelsearbetet” (sid 1).

För att förstå hur Sonen skapades av Fadern måste vi nu vända oss till den tredje medlemmen i Gudomen, Ruach haQodesh (den Helige Anden). Att Anden är en PERSON och inte bara en OSYNLIG KRAFT bevisas i många skriftställen, men det är samtidigt sant att Andens VERKSAMHET ofta presenteras i neutrala, könslösa termer.

Att ljuga för Ruach haQodesh (den Heliga Anden) är att ljuga för Gud [El/Eloah] (Apg 5:3-4). Och sättet som den Tredje Medlemmen i Gudomen länkas till både Fadern och Sonen i 1 Korintierbrevet 12:4-6 och 2 Korintierbrevet 13:14, skulle vara hädelse om inte Ruach haQodesh (den Heliga Anden) är Gud [El/Eloah]. Ruach (Anden) uppvisar personlighetsdrag – Hon ”förstår” (Rom 8:27, Aram.) Hon ”vill” (Apg 13:2, 1 Kor 12:11, Aram.), Hon kan ”sörja” (Ef 4:30, Aram.) Sådana termer skulle vara meningslösa om man tillämpar dem uteslutande på en opersonlig kraft eller inflytande.

Enligt både den klassiska treenigheten och den duoteistiska modellen, så är den Tredje Medlemmen i Gudomen MASKULIN. Problemet med det är att i det hebreiska GAMLA TESTAMENTET är alltid Anden FEMININ (ruach) och i det GREKISKA Nya Testamentet är Anden alltid NEUTRUM (pneuma), alltså uppstår en MOTSÄGELSE. När man översätter till latin (spiritus) blir Anden MASKULIN. Den västerländska uppfattningen att den Heliga Anden är maskulin kommer från det romerska språket Latin, inte från vare sig det hebreiska eller grekiska språket. Ingen Person kan ha tre kön!

Problemet elimineras när vi vänder oss till de ursprungliga HEBREISKA och ARAMEISKA texterna i Nya Testamentet, från vilka de GREKISKA texterna blev översatta. Som en lärd man lägger märke till:

”Ett problem som uppstår när man översätter Nya Testamentet från hebreiska till engelska är könsbestämmelsen vad gäller Ruach haQodesh (Heliga Anden). Engelskan är mycket olikt hebreiskan och arameiskan. Till att börja med så har engelskan tre genusformer, maskulin, feminin och neutrum (he, she och it). Hebreiskan och arameiskan har inte neutrumformen. I hebreiskan och arameiskan är allting antingen en ”han” eller en ”hon”, och ingenting är en ”det”. Genus spelar också en större roll i hebreiskan och arameiskan än i engelskan. I engelskan brukar genusformen bara vara omstridd när man har med pronomen att göra. Men i hebreiskan och arameiskan är även substantiv och verb maskulina eller feminina. Och eftersom det inte finns några riktiga adjektiv i hebreiskan (substantiv används även som adjektiv), så måste substantivens omljud stämma överens i fråga om genus med substantivet. Det hebreiska ordet RUACH (Arameiska RUCHA) är grammatiskt sett ett femininum, precis som uttrycket Ruach haQodesh. Detta stämmer med rollen som Ruach haQodesh har som ”tröstaren”. (Joh 14-16), och ”tröstarens” identifiering med YHWH tillförordnas som en ”moder” (Jes 66:13).

I engelskan hänvisas ofta Ruach till ”han” eller ”det”, precis som i det grekiska Nya Testamentet. Men detta verkar mycket egendomligt ur ett semitiskt perspektiv.

”Det är nu tydligt att genusbestämmelsen för RUACH har reviderats på många ställen i arameiskan för att stämma överens med det hellenistiska konceptet vad gäller den Heliga Anden, som varande antingen en ”han” eller ett ”det”. Således är alla de pronomen som används för Ruach haQodesh i Joh 14-16 i Peshitta maskulina. Revideringen blir emellertid väldigt tydlig. När t.ex både Peshitta och den gammalsyriska översättningen har ”han” i Joh 16:8 så har den gammalsyriska översättningen ”hon” bara några få verser längre ner i 16:13 när Peshitta har ”han”.

”Dessutom finns det många ställen där Peshitta själv parar ihop Ruach haQodesh med feminina verb och/eller feminina omljud. Mark 1:10; Joh 1:32-33; 6:63; 7:39; Apg 8:29,39; 16:17; Rom 8:9-11, 16, 26a, 26b; 1 Kor 3:16; 1 Tim 4:1; 1 Petr 1:11; 4:14 och 1 Joh 5:6. Faktum är, att Peshittas arameiska i Rom 8:16 inleder med:

”Och Hon Anden vittnar om…”

(James S. Trimm, Hebraic Roots Version ”New Testament”, 2001, SANJ, Hurst, Texas, pp.xxxiii-xxxiv)

På grund av denna förvirring vad gäller genusbestämmelse så har både lärda män och skriftlärde ofta felaktigt antagit att Guds ”Vishet” i Ordspråksboken är en anspelning på den Andra Medlemmen i Gudomen Yah’shua (Jesus). Således skriver William F. Dankenbring:

”En klar anspelning på denna pluralistiska gudomliga enhet kan man hitta i Ordspråksboken. Här uppenbarar sig den andra medlemmen i Gudomen, som Guds ”Vishet”. Lägg märke till vad detta anmärkningsvärda Skriftställe vittnar om!:

”HERREN (Yahweh) ägde mig redan vid BEGYNNELSEN av sin väg, före sina gärningar i urtiden. AV EVIGHET är jag insatt, från BEGYNNELSEN, innan jorden fanns. Innan djupen blev till FÖDDES jag, innan källorna flödade av vatten. När bergens grund ännu inte var lagd och inga höjder fanns, då FÖDDES JAG… När han beredde himlen VAR JAG DÄR… När han lade jordens grund, DÅ VAR JAG VERKSAM VID HANS SIDA. Jag var hans glädje dag efter dag, alltid jublande inför honom. Jag jublade över hans värld, jag gladdes över människorna” (Ords 8:22-31, Folkbibeln).

Men, som Karen Vaughan påpekar:

”Sophia, den grekiska översättningen av det hebreiska Hochmah, är den feminina personifieringen för Vishet i Moseböckerna (Pentateuch). Hon är varken en gudinna eller en new age skapelse av feministiska teologer. Hon var en verklig biblisk person, och det finns mer material om henne i Gamla Testamentet (med Apokryferna) än någon annan i Skrifterna, förutom Gud, Job, Moses och David…

”En anledning till att vi tänker så lite på Sophia, även när vi läser igenom Gamla Testamentet, är att engelska översättningar vanligtvis översätter den feminina Sophia till en abstrakt ”Vishet”. Fastän de grekiska och hebreiska orden var helt och hållet feminina, så är de inte det i engelskan. Den utläggning som är mest fullständig av henne finns i de så kallade apokryfiska ”Vishetsböckerna” i den grekiska Pentateuch (sic. – ska vara Tanakh eller Gamla Testamentet – förf.), som kanoniserades i de kristna Skrifterna, och används fortfarande av den Romersk Katolska Kyrkan och de Östortodoxa kyrkorna. Sofia dominerar de första nio kapitlen i Ordspråksböckerna och finns i både det Gamla och Nya Testamentet.

”I den hebreiska traditionen, ansågs Sofia ha varit med Gud från Skapelsens begynnelse. I Ordspråksboken 8:27-31, säger Sofia:

”När han (Yahweh) beredde himlen var jag där,
när han välvde en sfär över djupen,
när han fäste skyarna i höjden
och djupets källor bröt fram med kraft, när han satte en gräns för havet
och vattnet stannade där han befallt,
när han lade djupets grund,
då var jag verksam vid hans sida.
Jag var hans glädje dag efter dag,
alltid jublande inför honom.
Jag jublade över hans värld,
Jag gladdes över människorna.”

”Sophia var i den bibliska skapelsen inte ’en gud’, utan en gudomlig varelse. Det är inte helt klart att hon var oskapad som Jesus [Yah’shua]: det ordet som brukar användas om Hennes skapelse betyder också att Gud ”förvärvar”. Ords. 8:22 – ”Gud skapade mig [förvärvade mig] (Sophia) när Guds syfte först uppenbarades”. Predikaren 1:14 – ”innan allting, blev Sophia skapad”. Hon bistår i själva hjärtat av skapelseprocessen. Som Vishet och som Lärare sändes hon av Gud för att rädda mänskligheten. Vishetsboken talar till Hennes gudomlighet (7:25-26).

”Hon är Hans [Yahwehs] kraft och den Allsmäktiges ström av ren härlighet. Det är därför som ingenting orent närmar sig henne. För Hon avspeglar Yahwehs fulla kraft, och hon avbildar Hans godhet.” (Ur boken Sophia in the Biblical Tradition (Harper and Row; 1986) av Susan Cady, Marian Ronan och Hal Taussig)

• 1. Hochma/Sophia/Vishet SKAPADES;
• 2. Hon är GUD (Elohim) i underordnad bemärkelse.

På liknande sätt så skapade Gud först Adam, när Han skapade människan. Adam kom först – och han var ensam. Så Gud sa:

”Det är inte bra för mannen att vara ensam. Jag skall göra en medhjälpare åt honom, en som är hans like” (1 Mos 2:18, Folkbibeln).

Lägg märke till vad Gud [Elohim] säger härnäst:

”Då lät HERREN Gud [Yahweh-Elohim] en tung sömn falla över mannen, och när han hade somnat tog han ut ett av hans revben och fyllde dess plats med kött. Och HERREN Gud [Yahweh-Elohim] formade en KVINNA av revbenet som han tagit av mannen och förde henne fram till honom. Mannen sade: Denna är nu ben av mina ben och kött av mitt kött. Hon skall heta kvinna [Isha], ty av man [Ish] har hon tagits” (1 Mos 2:21-23, Folkbibeln).

Blev Ruach haQodesh (Helig Ande) ursprungligen ”tagen ut ur” Fadern, på samma sätt som Eva blev tagen ut ur Adam, ur ett revben? Skapade Yahweh ursprungligen Ruach haQodesh (Helig Ande) på ett liknande sätt?

”Men för Gud [El/Eloah] är allting möjligt” (Matt 19:26).
”Ty för Gud [El/Eloah] är ingenting omöjligt” (Luk 1:37).

Det här är radikala tankar men de är i harmoni med Skrifterna. Och som om detta inte vore tillräckligt, Skriften lär vidare att Ruach haQodesh (Helig Ande) inte är bara En Person utan SJU (Upp 5:6; 4:5; 3:1; 1:4). Kan det vara så att Yahweh [Gud] Fadern skapade varelser med olika rang genom olika Heliga Andar – Yah’shua (Jesus) Själv (unik som den ”ende som föddes”), änglarna (kanske olika i rang), och människan? En sådan föreställning motsäger inte på något sätt någonting i Skrifterna, utan harmonierar faktiskt med dem. Det löser allt som kan verka motsägelsefullt.

Treenighetsförespråkare kommer naturligtvis att förneka detta. De kommer att ropa, ”Omöjligt!” ”Kätteri!”. Men det kanske är de som är de verkliga kättarna, de som förnekar Guds Ords klara och enkla skriftställen? Varför skulle det tänkas vara omöjligt att GUD, som kan göra allt, också skulle kunna REPRODUCERA SIG SJÄLV?

Hela berättelsen i 1 Moseboken kapitel 1, handlar om att Gud [Elohim] SKAPADE världen och livet – och allt liv reproduceras ”EFTER SINA SLAG” (1 Mos 1:11-12, 21, 24-25, Folkbibeln). Sedan gjorde Gud [Elohim] MÄNNISKAN – men Han gjorde människan ANNORLUNDA.

”GUD [Elohim] sade: ”Låt OSS [Fadern, Logos och Ruach haQodesh (den Heliga Anden)] göra MÄNNISKOR till VÅR AVBILD [fysisk gestalt, med en kropp som ser ut som Guds egen kropp, bara i kött istället för ande!], TILL ATT VARA LIKA OSS [det vill säga, i karaktär och personlighet, andlig mognad, vishet, intelligens, kreativitet! – potentiellt sett!]. De skall RÅDA [styra, regera, ha auktoritet!]…Och Gud [Elohim] skapade människan TILL SIN AVBILD, TILL GUDS AVBILD skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem.” (1 Mos 1:26-27, Folkbibeln)

Förstår vi det? Guds [El/Eloah] väsen, Hans suveräna Karaktäristik, är ytterst ENHET (echad) (eng 'ONENESS'). Gud är ”EN”. Även om Han kan reproducera Sig Själv, så är resultatet ändå ENHET (echad). Gud Fadern, Logos och Ruach haQodesh / Moder / Helig Ande agerar som EN. De är i varandra, och tänker lika och är i fullständig harmoni och samarbetar.

Det är till och med så, att Gud [El/Eloah] har kallat oss till att vara ETT MED HONOM. Han vill att vi ska ha del i Hans ENHET (echad) (eng 'ONENESS'). Han är som en PERFEKT FAMILJ, med en fullkomlig KÄRLEK som ett yttersta kännetecknande drag, uttryckande Sig Själv i FULLSTÄNDIG ENHET och HARMONI.

När Gud skapade Eva till Adam, sa Han:

”Därför ska en man lämna sin far och sin mor och HÅLLA SIG till sin hustru, och de skall bli ETT [echad] kött” (1 Mos 2:24)

Gud [El/Eloah] befinner sig i en process där Han gör alla av oss, som håller sig till Honom, och lyder Honom, förtröstar på Messias (Kristus), och håller Hans bud – TILL ETT – TILL EN ENHET MED HONOM!

Som Paulus skrev:

”Därför böjer jag mina knän för vår Herres, Jesu Kristi (Yah'shua Messias), Fader, från vilken allt vad Fader i himlen och på jorden har sitt namn” (Efesierbrevet 3:15-15, Reformationsbibeln)

Gud [Elohim] säger – det vill säga, Fadern, Logos/Davar [Yah’shua], och Anden [Ruach], talar och agerar SOM EN (echad), som en ENHET:

”Före mig blev ingen Gud [El] formad, efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN [Yahweh], förutom mig finns ingen frälsare” (Jes 43:10-11, Folkbibeln).

”Så säger HERREN [Yahweh], Israels Konung, och Hans Återlösare, HERREN [Yahweh] Sebaot: Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud (Jes 44:6, Folkbibeln).

”Finns det någon Gud [El/Eloah] förutom mig? Nej, det finns ingen annan klippa (skapad – tsur), [jämte mig] jag vet ingen” (Jes 44:8, Folkbibeln).

Återigen läser vi:

”…Och det finns ingen Gud [Elohim] utom mig, jag, en rättfärdig Gud [El] som frälsar, ingen utom mig. Vänd er till mig och bli frälsta, ni jordens alla ändar, ty jag är Gud [El/Eloah] och det finns ingen annan” (Jes 45:21-22, Folkbibeln).

”Tänk på vad förr var redan i forntiden, ty jag är Gud och annars ingen, en Gud vilkens like inte finns” (Jes 46:9, 1981 års översättning).

Låt oss vara rättvisa och ärliga. Dessa verser förklarar bara det självklara – att FADERN är en SUVERÄN GUD [El/Eloah] – och att det inte finns någon ”Gud” jämte Honom. Han som existerar, och förde fram Sig Själv till existens, och vem kan jämföra sig, eller konkurrera med Gud Fadern! Men Fadern har valt att REPRODUCERA SIG SJÄLV i ORDET genom RUACH, så de Tre (eller NIO) av dem, Tre (Nio) gudomliga Varelser, benämnd Elohim i 1 Mosebok, vilket översätts bokstavligen som ”DE MÄKTIGA”, agerande tillsammans, som EN VILJA och ETT SINNE, utgör nu EN GUD, VILKEN SOM ELOHIM, skapade himlarna och jorden (1 Mos 1:1). Därför tar, i detta fall pluralformen Elohim, singularverbet bara – för Gud är ENHETLIG, echad, ENHET (eng 'ONEness')!

Därför formades ingen Gud före Gud Fadern (Jes 44:10), inte vid sidan av Honom, och inte heller ska något ”Gudsväsende” komma till existens oberoende av Honom eller bli gestaltad efter Honom! Men Gud accepterar uppenbarligen Sig Själv och Sin egen Gudomliga Familjeplan! Han kan göra vad Han vill! Inget ”Gudsväsen” kommer någonsin att formas oberoende av Hans egen plan, energi och aktivitet!

När Gud Fadern reproducerar Sig Själv, och formar fler medlemmar av den gudomliga Gudsfamiljen, träder de alla in i HANS ENHET (eng 'ONENESS'). De blir EN DEL AV HONOM -- FULLKOMLIGT ETT MED HONOM OCH KRISTUS, precis som om de var ETT! Som Yah’shua (Jesus) bad, ”… att de alla skall vara ETT, såsom du Fader är i mig, och jag i dig, att OCKSÅ de skall vara ETT I OSS” (Joh 17:21), ”för att de skall vara ett, LIKSOM VI ÄR ETT” (vers 22), ”jag i dem, och du i mig, för att de skall vara FULLKOMNADE TILL ETT” (vers 23). Lägg märke till vad han sa! – FULLKOMNADE TILL ETT”!

Och vad förväntar sig Yah’shua (Jesus) av oss:

”Var därför fullkomliga, såsom er himmelske Fader är fullkomlig” (Matt 5:48, Reformationsbibeln – cp 19:21).

” … Jag är den som har förutsagt detta. Före mig blev ingen Gud [El/Eloah] formad, efter mig skall ingen komma. Jag, jag är HERREN [Yahweh]…” (Jes 43:10-11, Folkbibeln)

”Jag är den förste och jag är den siste, förutom mig finns ingen Gud [Elohim – inte El eller Eloah]" (Jes 44:6; jämför Upp 1:8, 11, 18; 3:14; 21:6; 22:13)

” … jag, Herren, som var den förste och som ännu för de sista är densamme” (Bibel 2000)

”I the LORD [Yahweh], the first, and WITH the last; I am He!”

Förstår du vad jag menar? Det finns INGEN GRÄNS för Gud! Och på samma sätt som Han reproducerar och utvecklar Hans ENHET (eng 'Oneness') genom hela Hans gudomliga FAMILJ, så kommer hela SKAPELSEN att växa, och ge svallvågor, expandera och öka i härlighet och majestät. I skönhet, kärlek, i höjden, på djupet, bredden och längden, i ALLA, både kända och okända DIMENSIONER!

Det finns INGA BEGRÄNSNINGAR hos Gud. Han kan, på det sätt Han väljer, fortsätta att MULTIPLICERA och EXPANDERA och utvidga Sitt Kungarike, i all evighet, och hela tiden föröka sin SKAPELSE!

Vid sidan av – åtskiljd från - Honom och Hans avkomma, Hans ättlingar, Hans ENHET (eng oneness), så finns det ingen annan Gud, ingen alls! Han säger: ”Finns det någon Gud förutom mig? [och i förlängningen, ”förutom min familj”? ”Förutom dessa som jag har gjort till en del av MIG”?] Nej, det finns ingen annan klippa, jag vet ingen” (Jes 44:8, Folkbibeln)

Är det inte också en ”tillfällighet” att dessa som Yahweh har förordnat som Hans styresmän i Israel – domarna – också kallas för elohim? (2 Mos 21:6; 22:8,9) Och är det inte dessutom intressant att Yah’shua (Jesus) råkade i svårigheter när Han försökte visa dessa som anklagade Honom för häderi när Han likställde sig själv med Gudomen, att det finns liknande skriftställen i Davids psalmer? (Ps 82:6 cp Joh 10:34). Och är det inte ännu mer intressant att Yahweh även kallar sina ÄNGLAR elohim? (Ps 8:5) Indikerar inte detta att det finns en enda gudomlig familj – en enda ELOHIM?

Gud är inte som hedningarna, och grekerna eller treenighetsförespråkarna föreställer sig. Han är inte någon monoteistisk evig ande som aldrig förändras. Han LEVER! Och ett av de viktigaste kännetecknen hos ALLA LEVANDE VARELSER är att de VÄXER och REPRODUCERAR SIG!

Den överlägsna lagen inom biologin, känd som den stora lagen om biogenes, säger helt enkelt att ”LIV REPRODUCERAR LIV” – eller att det erfordras LIV för att föra fram LIV! Levande saker kan inte bli producerade av döda eller livlösa föremål! Bara LIV producerar LIV! Denna sanning har demonstrerats om och om igen i provrör i vetenskapliga laboratorier. Den andra lagen om biogenes, säger att ”levande saker reproducerar sig endast efter sin egen sort.”

Gud är LIV! Det är ett av Hans suveräna kännetecken! Han reproducerar därför liv, och Han reproducerar allt efter SIN EGEN SORT, till Hans avbild, och likhet!

Treenighetsläran begränsar Gud. Den nekar Honom möjligheten och tillfället att REPRODUCERA Sig Själv, som alla levande ting på denna planet gör! Den bestrider Hans plan, som uppenbaras i Skrifterna! Den begränsar Honom till någon sorts ”Tre-i-ett” triangel, som ingen kan förstå eller få ut något vettigt av! Den trotsar logik, vanligt förnuft och mänskligt intellekt och erfarenhet!

Ingen mänsklig sammanslutning, med tre ”Presidenter” kommer att lyckas med någonting! Var skulle USA ha varit om det skulle ha haft tre presidenter i stället för en? Förvirring! Kaos! Hela idén förvirrar sinnet och förbryllar hjärnan!

Gud är INTE och har aldrig varit en ”treenighet” – inte heller har Han planer på att begränsa Sig Själv genom någon ”treenighet”! Han är istället den SUVERÄNE VARELSEN som håller på att bygga en Skapelse, och som en del av den Skapelsen reproducerar och multiplicerar sig Varelser likt Honom, de som har blivit frälsta genom Kristus, med precis samma karaktär, ödmjukhet, kärlek och ENADE i tanke och syfte. Dessa som kommer att regera med Honom – som Hans undersåtar – över ett evigt expanderande och växande UNIVERSUM – GUDS KUNGARIKE!

Jesaja skrev om Guds Plan:

”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste. SÅ SKALL HERRADÖMET BLI STORT OCH FRIDEN UTAN SLUT…” (Jes 9:6-7, Folkbibeln).

Kan vi med vårt begränsade förstånd begripa och omfatta något sådant otroligt, underbart? Tänk bara på det! Vi är kallade och utvalda av Gud till att vara en underbar, integrerad del av det!

L. 2011/03/26 U. 2011/03/26