Som ur många tunnlar
kommer din röst
krafter från urtid
strömmar genom mig
pressar mig mot randen
av mitt jag
Din hand håller min
du kommer i mörkret
när ingen vet
du min syster och mor
du och jag men nej – inte jag
jag anar dig
hör din röst - som vatten är den
du talar om de fasor
som ingen delat
mer än du
det är en slags skymningsglädje
att också du visste -
bara tystnaden helar
porlar din röst
försök inte ge fasan namn
då brister allt
och du står utan tröst
du eller jag
jag eller du
har hämtat ur
kunskapsbrunnarna
det förgiftade vattnet
- och natten ropar gällt i nöd
du sjönk som dagg ur luften
mörka runor ristade din hand
din mun är så allvarsam
lös mig ur våndan
jag vaknar av en hemlig värk
och finner ingen bot
(6.11.2003)
